Tiny tiny socks... Såå söta&små!
Nu har Spädis blivit ca 16 cm lång från topp till tå. Spädis börjar ta plats!
När jag tittar på min mage däremot så känns det lite som om den skulle kunna var 36 cm lång.
Hur kan magen bli så stor andra gången?! Iof så såg jag ut såhär första gången också. Detta är väll något jag aldrig kommer att vänja mig vid. Det växer någon i min mage lixom. Det mest normala och fantastiskt.. ändå är det konstigt. Som jag skrev i inlägget tidigare, det känns som om jag hyr ut min kropp. Jag har en inneboende helt enkelt.
Känslan i kroppen är ändå avslappnad. Jag är inte stressad överhuvudtaget. Inte orolig heller.
Konstigt. Harmoni. Kan det vara såhär det känns? Det är otroligt skönt att inte behöva stressa på mornarna och jäkta hem, å ligga och fundera på allt som ska göras samtidigt som man försöker läsa saga till barnet. Stress är skit. Det är aldrig värt det.
Underbart. Detta är fanken underbart. Att bara få leva här och nu.. å vänta på att få känna dom fina dagliga små sparkarna därinne. Detta är livet det.
Vår fina lilla Spädis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar