VART TAR TIDEN VÄGEN?

Helt plötsligt från ingenstans är jag i vecka 37. I vecka 37!! Det är ju hel knäppt. Visst att magen har vuxit och vuxit dom senaste månaderna, men inte sjuttsingen är jag helt hundra på att jag är förberedd? Eller? Hur förberedd blir man egentligen? Visserligen längtar jag ju nästan ihjäl mig efter att få träffa den här lille skrutten som ligger och bökar på mig dagarna i ända. Han skulle i princip kunna dyka upp Nu. Från nästa vecka när vi går in i v.38 (37 Plus 0) Så sägs det ju att det är lika vanligt att komma då som i vecka 42.

Oj Oj Oj

Det som känns skönt är att vi har fixat allt. Finns inget vi måste köpa till, utan om Bullen vill komma nu, nästa vecka eller när som så är vi iaf redo. Det enda jag har lovat göra är att tvätta bort "snön" från fönstrena.. Haha. Lovat & lovat var kanske att ta i.. men det hade varit skönt om det inte såg ut som December på rutorna. Jag kanske ska hämta en stol och göra det Nu.

Efter det är det bara Bakningen kvar. Vill baka Massa massa massa muffins. Så sugen. Men det kan jag göra imorgon iof. Hmmm.. Ja du, inte äre lätt inte.. Pahah.

Den där Ur kassa boken jag läser vill jag inte ens läsa klart. Jag blir så fruktansvärt frustrerad på den där  "Rebecka Brandon" att jag ibland funderar på att kasta ut boken genom fönstret. Nä, bok nr 4 i den serien är inte mycket att ha. Sånna människor kan ju bara inte finnas i verkligheten.

Ok.Im done. Bye.